Intervju med Agneta Österman Lindquist

Du började springa rätt sent i livet, hur kommer det sig att det blev just löpning?

Jag fick rätt oväntat för mig att försöka börja springa när jag var 57 år. Jag var då bosatt i Stockholms skärgård fjärran från gym eller träningsgrupper så när kläderna krympte i garderoben och lederna började knaka oroväckande bestämde jag mig. Löpning eller jogging hade jag aldrig hållit på med tidigare, men nu var det dags. Jag varvade försiktig jogg med gång i början och det fungerade över förväntan. Jag orkade längre och längre och vågade så småningom anmäla mig till Tjejmilen och tyckte det var en jättekul upplevelse. Samtidigt märkte jag ju också att kroppen funkade bättre, jag kunde leka med barnbarnen på golvet och resa mig efteråt utan problem. Bara en sån sak!

Så jag gåjoggade vidare och anmälde mig till fler lopp. Längre lopp. Upplevelselöpning blev det viktigaste, inte tempo eller tiondelar. Jag hittade helt enkelt ”min grej”. I tonåren var jag tävlingssimmare, då var tiondelar och tävling mot andra viktigt, nu fyrtio år senare är sådant helt ointressant. Nu handlar det om att må bra och träna på mitt eget sätt utifrån min nuvarande ålder och prestationsförmåga.

Vilket är ditt bästa träningstips och hur får du träningen att bli av?

Bästa träningstipset för mig har varit att hitta en motionsform jag tycker är kul och att ha realistiska mål. Detta att varva gång och jogging och strunta i tempo och tiondelar passar mig men eftersom jag gillar att springa motionslopp brukar jag ändå hålla koll på loppets maxtid, för jag vill ju hinna i mål innan funktionärerna gått hem. Medaljer är kul.

Jag anmäler mig till nya lopp med jämna mellanrum, det ger motivation för att hålla igång med träningen. De dagar jag verkligen inte alls vill eller kan träna tar jag kanske en promenad i stället och är nöjd med det. Andra dagar njuter jag av härliga sommarrundor längs havet, krispiga vinterrundor under hög himmel, upptäckarrundor när jag är på resa någonstans. Roliga lopp där jag räknar hur många barn som gör high five med mig. Ett minne kommer upp – det där barnet som ropade ”Heja tanten” till mig på ett lopp. Vilken pepp! Det ska vara kul, helt enkelt.

Du har skrivit boken ”Långsamt är också framåt”. Vad handlar den om?

Några år efter att jag sprang Tjejmilen anmälde jag mig faktiskt till Stockholm Marathon. I samband med det började jag blogga om ”maradrömmen” och så småningom blev det också en bok som jag skrev delvis på förslag från mina bloggläsare. Dess titel kommer från en facebookgrupp som heter ”Team Snigel” där vi är många som stöttar varandra att springa utan prestationskrav under parollen ”Långsamt är också framåt”. För det är det ju!

Boken handlar främst att inspirera andra genom att berätta om min resa från soffa till maratonstart. Jag delar med mig av mina erfarenheter och tips till andra som också vill hitta sitt sätt att springa och må bra. Mer information om den finns på www.maratonfarmor.nu

Bloggandet tog slut under pandemin numera finns jag på instagram och facebook som @maratonfarmor, ett smeknamn som barnbarnen hittat på och som jag är stolt över. Jag har hunnit bli 65 år men springer vidare så länge kroppen håller. Under hösten ska jag springa och uppleva ett av Sveriges vackraste lopp som går längs med kusten på norra Gotland och jag har precis anmält mig till utmaningen att bestiga Mount Everest i Hammarbybacken. Det blir också kul.

Varför gick du med i motionslandslaget?

För mig var det självklart att gå med i motionslandslaget när det dök upp i mitt flöde, jag gillar hela tänket och det där att ”all rörelse räknas”. I motionslandslaget kan vi förhoppningsvis inspirera och stötta varandra till den där viktiga vardagsmotionen precis som vi vill ha den. Man ska vara snäll mot sig själv! Att resa sig från soffan för att röra på sig på något sätt är att vara snäll eftersom man mår bättre då än om man sitter kvar.

Stämmer det här överens med din syn på träning?

Då ska du gå med i motionslandslaget! Oavsett vem du är och hur du rör på dig är du välkommen in i folkets landslag. För ju fler vi blir desto större chans har vi att göra Sverige till ett föregångsland för hälsa och välmående.

Om motionslandslaget

Våra sköna enkla liv med hemleveranser, elsparkcyklar och en oändlig ström av underhållning vore ju helt fantastiskt om det inte var för en sak - stillasittandet tar sakta men säkert livet av oss. Våra hjärtan och lungor får inte tillräckligt med motion och det kan göra oss sjuka och deppiga.

Vi måste hoppa upp ur soffan, kliva ur bilen, slita oss från skärmarna och använda våra kroppar. Vi måste ut och svettas. Därför startar Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet nu motionslandslaget med Micael Dahlen som förbundskapten.