Korpen Malmös historia
Lite om Korpen Malmös Historia
Korpen Malmö IF har hamnat i skymundan och storhetstiden ligger en generation bakåt.
Men verksamheten är ändå mycket större och bredare än många tror.
Ambitionen är dessutom att växa och ta igen en del förlorad mark.
Fotbollen är fortfarande absolut störst hos oss, men vi har regelbundna aktiviteter i många andra idrotter också.
Ishockey, handboll, innebandy, bordtennis, zumba och så har vi dragit igång E-sport. Dessutom ligger padel i pipelinen. Vi gör så att vi på facebook ställer frågan “vad vill ni ha?” och sedan kollar vi på lokaler och annat. Om minst 20 tecknar sig kör vi igång.
Därför kan det snart finnas volleyboll, som är en gammal klassisk korpidrott i Malmö, på programmet liksom boule och stavgång/promenad för våra äldre.
Allt bottnar egentligen i ett policybeslut att gå tillbaka till rötterna. Korpen förlorade en del i jakten på yngre medlemmar och lokalt aktivitetsstöd. Det är inget man tänker överge, men i ambitionen att hitta tillbaka passar till exempel stavgång och promenader alldeles utmärkt.
Våra äldre medlemmar kände sig utanför. Vi vill ju vara ett alternativ även för dem som med ålderns rätt vill ha lite lättare träning och sociala möten.
Dart är en annan idrott som passar väl in i den bilden.
När det gäller integrationen samarbetar man med Korpen Riks, bland annat ordnar man så kallad öppen verksamhet för nyanlända.
– 100-lappen kallar vi det, eftersom det inte ska kosta mer än så.
– Vi har även samarbete med arbetsförmedlingen där nyanlända får spela fotboll som ett led i integrationsprocessen. Då bygger vi in teori om svenskt föreningsliv där vi berättar vad som är unikt med våra folkrörelser. Det är väldigt nyttigt för dem att kunna och all undervisning sker på svenska så att vi kan få in den språkliga utvecklingen.
Men mest handlar det fortfarande om fotboll, där Limhamnsfältet och Malmö IP:s grus sedan länge är ersatt av konstgräset på Mellanheden.
Fram till 2015, efter nystarten från konkursen, sysslade man till och med bara med fotboll. Nu ligger fotbollen på runt 85-90 procent.
På sikt är målet att det ska vara 50/50 mellan fotbollen och de övriga idrotterna. Vi gillar fotbollen och den är en vital del av historien, men det är heller ingen hemlighet att den är resurskrävande och drar mycket energi från ett rätt litet kansli.
Malmö korporationsidrottsförbund bildades 1946 med nästan ett dussin olika idrotter. Men då fanns det ända sedan 1927 en korpserieverksamhet i fotboll, som växt sig så stor att det en tid var oklart om personerna bakom den inte skulle köra vidare i egen regi och helt strunta i den nya organisationen. Rätt snart gick dock Malmö korpserier trots allt in i förbundet och blev en sektion som alla andra mot ett löfte att om de trivdes skulle de få lov att lämna igen, berättar Korpen Malmö IF:s. Uppenbarligen trivdes man, för fortsättningen förblev gemensam.
Den ursprungliga korpserien i fotboll från 1927 omfattade tre divisioner med totalt 23 deltagande 11-mannalag. Bland företagen som var med och spelade fanns SJ, Tullverket, Malmö Läderfabrik, Kockums, Malmö Yllefabrik, Mazzeti och Guldvarubolaget. Spelplatserna var två: Sorgenfriplanen och Rörsjöplanen.
Att Malmö korporationsidrottsförbund kom igång 1946 var inte så konstigt.
Andra världskriget var över och motion och idrott var en av pelarna socialdemokraterna ville bygga folkhemmet på.
– De flesta korpförbunden över hela landet startades åren efter kriget.
Kopplingen till socialdemokratin är dessutom tydlig. Det var partiets folk som var med i Korpen också, berättar Ola Pettersson.
Att det tog lite tid innan fotbollen bestämde sig för att gå med innebar att den inte blev en av de ursprungliga sektionerna 1946. De var istället:
- Badminton
- Bordtennis
- Bowling
- Cykel
- Friidrott
- Gymnastk
- Handboll
- Orientering
- Simning
- Skytte
- Tennis
Handbollen sticker för övrigt ut rejält i ett jämställdhetsperspektiv. I början var det nästan bara motionsintresserade män i verksamheten och styrelserna, men i handbollssektionen startades en utomhusserie för kvinnor på Limhamnsfältet redan 1947. Det var till och med så att dam-serien kom före herrserierna. Där drog man igång först året efter, 1948, lagom till inomhussäsongen i Gamla Tennishallen. Ytterligare ett år senare införde man separata sektioner för herrarna och damerna och växte snabbt till en nivå som numera känns smått overklig. 1972-73 hade Malmös korphandboll 115 lag med över 1 000 spelare i 15 divisioner. Som en jämförelse kan nämnas att i korpfotbollen dröjde det ytterligare 20 år innan damerna fick sina egna serier.
Då hade hela verksamheten växt rejält och det poppade upp sektioner för allt möjligt. 1964 startades till exempel en Test-sektion, som inte hade några tävlingar eller träningar utan enbart gav deltagarna möjligheten att testa sin hälsa och fysik.
På 70 talet var 70 000 Malmöbor medlemmar i Korpen. 70 000! Smaka på den siffran!
I jämförelse med storhetstiden ligger Korpen Malmö IF forttarande en bra bit efter.
Men i jämförelse med hur det såg ut för 15, 10 och 5 år sedan har man lyckats resa sig och alla som jobbar i verksamheten känner att man är på rätt väg.
Men det krävdes en rejäl anpassning, som ledarna länge var ovilliga att göra och i slutet av 2008 gick Malmökorpen till och med i konkurs.
– Jag vill verkligen hedra personerna som byggde upp allt. Pionjärerna hade ett fantastiskt engagemang och jag får gåshud bara jag tänker på storhetstiden.
Men en serie händelser förändrade förutsättningarna totalt och jag tycker egentligen inte att det var så konstigt att många hade svårt att förstå vad som hände,
fick problem med att anpassa verksamheten och att allt hamnade i en nedåtgående spiral, säger Korpen Malmö IF:s nuvarande föreningschef Ola Pettersson.
Början till slutet kom på en riksstämma i Malmö i slutet av 1990-talet då deltagarna röstade igenom en förändring i sättet att vara medlem i Korpen.
– Man gick från att medlemsskapet skulle vara knutet till arbetsplatsen till ett personligt medlemsskap. Jag tror inte alla förstod vilken radikal förändring det var,
i alla fall var jag själv lite för ung och ointresserad för att sätta mig in i det. Kontentan blev i alla fall att man övergav ett system där alla arbetsplatser och företag av aktning var knutna till Korpen. Om du ville börja spela i ett lag på företaget där du jobbade, eller göra någon individuell aktivitet, behövde du inte fundera. Det var bara att dra igång. Nu krävdes det plötsligt att alla som ville delta i en Korpenaktivitet på egen hand såg till att de blev medlemmar.
– Ett system som fungerat i 50 år och sett till att i stort sett alla som arbetade var medlemmar övergavs på en eftermiddag för att något snille på en stämma lagt en motion som röstades igenom.
Medlemsantalet rasade.
Nästa hårda slag för Malmökorpen blev ett möte med kommunen. Fritidsnämnden och fritidsförvaltningen gillade inte att Korpen särbehandlades och ville likställa den med alla andra föreningar. För i Malmö hade Korpen haft en gräddfil, både till det ekonomiska stödet och hall- och idrottsplatsbokningen! Något som byggts upp under åren då Korpen och socialdemokraterna hade väldigt nära kontakter och de som styrde staden kände de som styrde Korpen.
Korpen räknade ut hur mycket pengar man behövde, äskade medel från kommunen och fick det man begärde. I princip var det samma sak med tidsbokningen.
De ringde och ville ha en lokal och så fick man den.
Från nämndens och förvaltningens representanter var man stenhårda. Korpen kunde inte längre vara unik i ett system som byggde på aktiviteter, registreringar och likställdhet. Plus en prioritering av aktiviteter för ungdomar. Därför tog de kontakt med Korpens huvudstyrelse för att förhandla fram en förändring och begärde att det skulle gå snabbt.
–Korpen skulle likställas med alla andra föreningar, vilket givetvis inte var lätt för ledarna som ofta kommit upp i åren och byggt en framgångsrik verksamhet på samma vis under lång tid.
– Än värre blev det när huvudstyrelsen skulle meddela alla de många sektionerna om nyordningen och fick reda på att sektionernas omedelbara respons var att de ville sköta sig själva. De hade egen ekonomi, egna bankkonton och ofta riktigt gott om pengar. Samtidigt försökte man lägga stora resurser på att locka unga idrottare för att få aktivitetsstöd och det rubbade cirklarna för de äldre som ville ha det som de alltid haft. Till slut började sektionerna tjafsa inbördes och med huvudstyrelsen.
Kanslipersonalen såg vartåt det barkade och blev oroliga för sina jobb.
Till slut gick det så långt att flera av sektionerna började göra av med pengarna på extra aktiviteter, bara för att ingen annan skulle få nytta av dem. De hade samlat ihop medlen och tyckte att då skulle de själva använda dem.
I ett sista försök att vända trenden valdes en ny ordförande i Kaj Kvist, som tidigare basat för BK Olympic under den föreningens storhetstid och även hade erfarenhet som styrelseproffs i näringslivet. Han gjorde ett jäkla jobb, men blev också hatad för sina hårda nypor. Till slut orkade han inte mer utan satt bara kort tid och jag kommer ihåg att han på årsmötet höll ett fint tal och ärligt sa att tyvärr kommer inte Korpen Malmö att överleva så länge till.
2008 kom konkursen för paraplyorganisationen, ett par sektioner fortsatte dock på egen hand.
Men nu är vi sedan ett bra tag tillbaka i Korpen Mamö IF och har byggt upp en ny allt bredare verksamhet. Framtiden ser dessutom ännu ljusare ut om vi lär oss av historien, både det som länge gjordes bra och det som gick snett.