Nu har vi återigen klivit ur bubblan med restriktioner och vi blickar framåt. Fulla läktare, träningar som kan genomföras med föräldrar och framför allt; vi kan leva normalt igen. När jag sitter och funderar så är det just de vuxnas påverkan på barns idrottande som slår mig, Vad kan vi vuxna göra för att barn ska få en positiv bild av idrott?

När jag som ungdom hemma i Arvika valde att spela innebandy, var inte valet självklart att jag ens skulle utöva en sport. Jag hade andra intressen. Men just där och då kom den vuxnes roll in i det hela. Vi hade en tränare vid namn Trond hemma i den lokala innebandyföreningen. Trond var just Trond. En sådan människa det bara finns en av hur mycket man än letar. Och det var just det som var positivt. Han såg alla i laget och brydde sig om alla. Kom man inte på träningen så ville han ha en giltig orsak just för att kolla av läget så allt var bra. Han blev inte bara lagets tränare utan någon som gjorde avtryck för livet. Som en person som var omtänksam och som genuint brydde sig om oss som var ungdomar och som spelade i laget. En sådan vuxen borde alla föreningar ha. Just en sådan figur som får ungdomarna att återvända säsong efter säsong och får alla att känna sig välkomna.

Oavsett om du bäst inom din sport eller spelar för gemenskapen så ska du alltid bli sedd och respekterad av dom vuxna runt laget. Detta tror jag bygger framtidens idrott och får ungdomar att känna att man alltid har en plats att återkomma till oavsett livets övriga situation. Kan vi som vuxna respektera barnen och inte hetsa dem på träningen utan istället finnas där som en viktig punkt. Då tror jag att vi återigen kan få ett föreningsliv som växer och som kommer stärkt mot framtiden.  

Väl mött i vårsolen! // Johan Ljungkvist, ordförande Korpen Karlstad